I samma veva som kvällarna blir kyligare och mörka så ökar min lust till att handarbeta enormt. Hemmavid har jag ett par (!) olika virkningar igång och här om dagen köpte jag garn till ännu ett projekt. På stugan däremot har jag ett alldeles eget galet evighetsprojekt att plocka fram om kvällarna.
Där virkar jag nämligen en filt i restgarn. Idén är ju genial (om jag får säga det själv) att plocka med sig restgarnerna till stugan och virka upp dem allt eftersom. För att slippa släpa med mig en pågående virkning fram och tillbaka till stugan så har jag helt enkelt ett eget stugprojekt. Jag är lite kinkig av mig i det här restgarnsprojektet, det är enbart restgarn av ull som får användas.
Jag började virka redan förra hösten men filten mäter nästan 150 cm i bredd så det lär ju ta sin lilla tid innan längden är acceptabel.
Den kommer förmodligen inte att bli världshistoriens snyggaste filt men åtminstone en av de varmare. Garnerna har olika tjocklekar men jag virkar enbart med virknål 5 så det blir lite som det blir helt enkelt. Jag har heller inget speciellt mönster eller någon större tanke bakom mitt arbete utan virkar de maskor som känns bäst för stunden. Det enda jag försöker tänka på är vilka färger jag virkar med, att inte ha två snarlika färger bredvid varandra utan försöka få lite kontraster. Hur mycket garn jag har av den sorten jag ska virka med styr också lite vilka maskor jag väljer att virka.
När det började sina lite i mina ulliga restgarner så fyndade jag några mormorsrutor som jag virkade för väldigt länge sedan. Dem har jag rivit upp och garnet virkas in i filten. Och om jag får helt slut på restgarn i ull så fyndade jag också en låda med ullgarn i arvegodset från mormor.
Att sitta i soffan vid elden i stugan och höra forsen brusa svagt utanför när mörkret sänker sig är så himla avkopplande. I fredags lyckades jag till och med somna där jag satt med virkningen i handen…