När en kanske har blivit besatt av makramé

Jag har väl hintat om det tidigare, att jag liksom gått och blivit lite besatt av makramé? Det är så typiskt mig att när jag hittar något jag gillar så kan jag liksom inte sluta och det har en tendens att gå till överdrift…

Så har det blivit med makramé just nu. Jag knyter ampel efter ampel utan att ha någonstans att hänga dem…

makramé ampel

Jag använder fortfarande det grövre bomullsgarnet som jag hittat i arvegodset men har faktiskt också börjat knyta med zpagettigarn, till exempel använde jag det till vägghyllan jag gjorde. Vi får se hur länge jag håller ut innan jag beställer rep som är till för ändamålet men jag har några tekniker kvar jag vill testa innan jag ger mig på den riktiga varan.

makrame

När jag inte längre har någon bra plats att hänga amplarna i så händer det att jag sätter dem i en befintlig krok i taket som egentligen är avsedd för en lampa mitt i vardagsrummet!

Jag använder en klädställning på hjul, som jag kilat in i mitt tillfälliga kontor, där jag kan stå och knyta i en lagom arbetshöjd. Det blir så mycket lättare att knyta om man kan hänga upp garnet redan från början. (Ignorera Hello Kitty som sitter fastklistrad på väggen och vägrar släppa utan att ta med sig tapeten)

makramé

Besatt var ordet, men oj vad avkopplande det är! Och om man nu ska vara besatt av något så är väl skapande en himla bra besatthet? 🙂

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *